|
Den liderliga pigan Maja Skogsberg.
Det
närmade sig Mickelsmäss år 1839.
Så här på hösten brukade man ha sockenstämma.
Oftast var det rutinärenden men just den här stämman hade ett känsligt
ärende.
Annars
var väl året ganska normalt. Den 11 mars hade man i Nederhulla by kört
snöplogen.
I april hade man sett över ökorna inför ljusterfisket. Man fiskade på Ön
och på Hemängen.
Vallkorna släpptes i maj, nu liksom många gånger förr. Bönderna skar
sitt korn, råg och vete.
I Ättersta talade man om den medelmåttiga skörden, ja till och med
ovanligt lite potatis.
Priset på en tunna potatis var 4 riksdaler och 34 skilling.
Brännvinet kostade 32 skilling per kanna.
Långt bort i Stockholm regerade konungen, Karl den XIV Johan.
Från
sockenstugan kunde man till och med höra mumlet när sockenmännen
överlade om kvällens ärende.
De förtroendevalda hade just skrivit ut kvällens protokoll och nu skulle
det läsas upp för godkännande.
Förutom en del småärenden hade ordföranden med sexmännen koncentrerat sig
på det känsliga ärendet.
Protokollskrivaren läste högt:
Anmäldes huru den lättfärdiga och liderliga qvinnspersonen Maja
Skogsberg,
som efter sin återkomst hit till församlingen förlidne vinter med
åtföljande tvenne oäkta barn,
innästlat sig vid Lerbäcken hos Jacob Lutman och dess hustru,
hvarifrån hon varken med ondo eller godo kunde förmås att bortgå
och hvarelst hon sistlidna maj månad ytterligare gifvit bevis på sin
obegränsade lättfärdighet genom framfödande af sitt tredje oäkta barn.
Alla erkände lättigheten uti Jacob Lutman och dess hustrus klagan öfver
den olägenhet och det förfång
som denna person med sina barn gjort i den förut trånga och torftliga
boning
och önskade högeligen att derifrån blifva befriade,
hvarför församlingen fattade beslutet att med anmodan af
fjerdingsmannens biträde
och åtgärd ifrån Lerbäcken utdrifva Maja Skogsberg med hennes anhang,
men ehuru Maja själv till sin person genom dess lösaktiga lefvnad redan
förvärkat allt medlidande och barmhertighet
ville dock församlingen i betraktande af den kalla årstidens inbrytande
och de oskyldiga barnens vårdande
i så måtto mildra deras hårda öde att gifva denna okynniga moder med
sina barn tillfälle att under vintern
och till den första nästkommande maj gå omkring i socknen och söka sitt
uppehälle,
samt i likhet med andra tiggare som kringvandra efter den här i socknen
antagna och brukliga ordningen få ånjuta husrum öfver en natt,
då hon derom med höflighet anmäler sig på varje ställe.
Emellertid anmodas ordföranden att förnya sin anmälan hos vederbörande
ämbetsmän och kronobetjänter
om dessa obehöriga personers aflägsnande ifrån församlingen, så vidt
möjligt voro.
Samma
kväll som protokollet blir till sitter en moder med sina oäkta barn, på
sätt och vis ensam, oönskad och som skriven på socknen.
Hon hade nyligen blivit avhyst från Sandstugan och nu hade hon trängt sig
på hos familjen i Lerbäcken.
Men vem var hon?
Maja
Skogsberg var dotter till gamle soldaten Anders Skogsberg som tjänat
soldat vid Skogens soldattorp (numera Viborg).
Anders var född 1769 och flyttade, år 1811, vid avskedet som soldat,
till Stenstorp.
Maja var född 1803.
När hon var sexton år flyttar hon till Julita, återkommer efter ett tag
till föräldrahemmet och ger sig sedan, år 1821, iväg till Vingåker.
Fadern, som är ofärdig, dör vid Stenstorp 1826.
Modern, Ingrid Johansdotter, född 1762, dör fattig, året efter mannen,
alltså 1827.
De var båda födda i Julita så det är väl troligt att Maja då hon var i
Julita, bodde hos släktingar.
Även om protokollet, enligt ovan, säger att Maja Skogsberg återkom 1839,
hade hon faktiskt varit i socknen en tid.
Hon kommer från Julita 1833 och blir då piga vid Forsby.
Med sig har hon sin oäkta son Claes Ludvig.
Majas första barn, Carl Erik Jacobsson var född 1828, i Julita, men
dyker först upp senare i historien.
Från Forsby flyttar hon 1835 till Nederhulla soldattorp för att året
efter flytta till Sandstugan i Överhulla rote.
Där vid Sandstugan, den första maj 1839, föder hon sitt tredje barn.
En dotter, Christina, som även hon får oäkta inskrivit i födelseboken.
Men i födelseboken är barnet inskrivit som fött vid Lerbäcken.
Christina, Lerbäcken, oägta. Moder Maja Skogsberg, 36 år.
Faddrar, Per Mattsson och hustrun Kjerstin Jonsdotter i Stensätter.
Drängen Petter Mårtensson i prostegården och pigan Brita Persdotter i
Lucktorp.
Flickan
döptes den andra maj.
Senare
på hösten blir hon emellertid skriven på socknen och det är då
ovanstående sockenprotokoll blir till.
Maja
Skogsberg finns inte med i husförhörslängderna vare sig vid Stenstorp
eller Lerbäcken vid åren runt 1840.
Historien, som från protokollet kanske kan sägas vara lite pikant, är ju
naturligtvis tragisk.
Nu ser vi också sockenmännen som hårda, okänsliga inför den olyckliga
kvinnan.
Men låt oss inte döma någon part.
Var tid har sitt språk, sitt sätt att se på tillvaron.
Den
unga modern söker sig hemåt i sin förtvivlan.
Föräldrarna är döda och i sin nöd ser hon ingen annan utväg än att
stanna.
Det blev i grannhuset, Lerbäcken, hon söker sin fasta tillvaro även om hon
är skriven på socknen.
Stenstorp och Lerbäcken ligger nästgårds och det var ju vid Stenstorp
Maja bodde som barn.
Är det nån som vill byta? Kan vi döma ...?
Men vad
hände sen?
Den 6
mars 1840 dör det ena barnet av de tre som Maja nu har.
I dödboken kan vi läsa:
Oäkta barnet Claes Ludvig Jacobsson ifrån Lerbäcken ( Skogsbergs Majas )
av magplågor. 5 år och 8 månader.
Maja
hamnade naturligtvis på socknen.
Från hösten 1839 fram till 1853.
Det första barnet, sonen Carl Eric Jacobsson, var född i Julita 1828,
kommer till Maja när hon är skriven på socknen, omkring 1840, och
flyttade till Floda 1845.
1853
kommer Maja till fattighuset med sin oäkta dotter Christina.
Därifrån flyttar de 1856 åter till Lerbäcken, där Maja Skogsberg dör den
27 januari 1858.
I död och begravningsboken står:
Pigan Maja Skogsberg, Lerbäcken. 54 år 4 månader och 10 dagar. Begrovs
den 31 januari.
Dottern
Christina lämnar Lerbäcken 1863 och flyttar till Stockholm.
Där tar
historien om Maja Skogsberg slut.
Får hoppas att dotterns öde i Stockholm och sonen Carl Eriks i Floda
blev något ljusare än moderns livsvandring.
Varför de två äldsta barnen har namnet Jacobsson är obekant annat än vi
kan anta att fadern hette Jacob.
Jacob
Lutman som omnämns i protokollet, står i husförhörslängden som Jacob
Ersson.
Varför namnet Lutman användes i protokollet är obekant. Jacob var född
1780.
Hustrun hette Ingeborg Persdotter och var född 1786. Båda kom till
Lerbäcken 1825.
De hade vid tiden för händelsen en dotter, Karin född 1824.
Familjen flyttade till Damkärr 1846.
När vi
ändå befinner oss i Lerbäcken kan nämnas att det förr, på 1870-talet,
kallades för Ask-Annikas.
Men historien som berättas här nedan är ju mycket äldre.
- När
Karl den tolfte förlorade slaget vid Poltava, flydde han med sina bussar
till Turkiet och internerades i staden Bender.
Tillsamman med sina bussar slog sig kungen ut därifrån. Kungen red själv
hem till Sverige.
Bland hans bussar var en som hette Ask.
Han berättade följande:
"Jag vandrade den långa vägen till fots. Vandrade på natten och vilade
på dagen, när jag låg gömd.
En gång när jag tiggde mat fick jag en människohand att äta".
Ask kom sent om sider hem till sin stuga Lerbäcken.
Annika
var endera gift med Ask eller om det var en senare släkting.
Men hur som helst levde berättelsen om Ask-Annika kvar och berättades av
Brita Olsdotter, som var född 1855.
Britas son Bertil Carlsson lämnade historien till hembygdsföreningen
1974.
Arne Westberg
|
